Thursday, 9 October 2008

EU: Excessive government deficits VI

The previous post mentioned a few UK references to Article 126 of the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU). We now turn to legal materials from Sweden and Finland as well as some EU commentaries in book form, to see if excessive government deficits within the economic union have elicited comments.

***


Lissabonfördraget (Sweden)

The consultation paper ’Lissabonfördraget’ was the first official Swedish description of the Lisbon Treaty amendments, and it is available at:

http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/49/81/107aa077.pdf

It was followed by the Swedish government’s draft ratification bill ‘Lagrådsremiss – Lissabonfördraget’, published 29 May 2008:

http://www.regeringen.se/sb/d/5676/a/106277

The draft bill was given a green light by the Council on Legislation (Lagrådet):

http://www.lagradet.se/yttranden/Lissabonfordraget.pdf

The latest official government view, and now my standard reference for Sweden, is the ratification bill, with the Swedish parliament (Riksdagen) expected to decide on approval in late autumn, in November or even later in the year. Committee work has not even started. The ratification bill, Regeringens proposition 2007/08:168 Lissabonfördraget; 3 July 2008, is available at:

http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/84/02/8c96cf3e.pdf

Economic and monetary policy (23.2 Ekonomisk och monetary politik) is discussed on pages 180 to 185. The Swedish government presents a fairly detailed description of the current and proposed provisions concerning Article 104 TFEU (ToL). The Commission’s powers in paragraphs 5 and 6 are explained, and joint Declaration No. 30 is mentioned. The government welcomes the proposals to strengthen implementation and monitoring of economic policy (page 182):

”Lissabonfördraget innebär inte, enligt regeringens mening, några genomgripande förändringar i regelverket eller i fördelningen av befogenheter på det ekonomisk-politiska området. Antagandet av de allmänna riktlinjerna ska fortfarande ske på samma sätt som tidigare, med den skillnaden att endast euroländerna får rösta om de rekommendationer som riktar sig till dessa länder (artikel 115a i EUF-fördraget).

En viss förskjutning görs dock i riktning mot mer inflytande för kommissionen. Bestämmelserna syftar till att säkerställa genomförandet av medlemsstaternas åtaganden. Kommissionen ska till exempel få möjlighet att självständigt utfärda en varning till en medlemsstat som inte bedöms efterleva de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Rådet kommer dock, på samma sätt som i dag, med kvalificerad majoritet och på rekommendation av kommissionen, kunna besluta om att lämna den berörda medlemsstaten de rekommendationer som behövs. Skillnaden gentemot nuvarande bestämmelser är att den berörda medlemsstaten inte får delta i detta beslut (artikel 99 i EUF-fördraget).

Om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat, lämnar kommissionen idag ett yttrande till rådet. Enligt Lissabonfördraget kommer kommissionen i stället att lämna ett yttrande till den medlemsstaten och informera rådet om detta (artikel 104.5 i EUF-fördraget).

Om kommissionen bedömer att en medlemsstat har ett alltför stort underskott lämnar kommissionen idag en rekommendation till rådet att slå fast detta. Enligt Lissabonfördraget kommer kommissionen i stället att lämna ett förslag i denna fråga (artikel 104.6 i EUF-fördraget). Denna skillnad innebär att rådet, för att ändra innehållet i förslaget från kommissionen, måste uppnå enhällighet om ändringsförslaget. Vid en rekommendation från kommissionen, såsom fallet är i dag, har rådet möjlighet att ändra texten med kvalificerad majoritet.

I en gemensam förklaring (30) till artikel 104 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bekräftar regeringskonferensen bl.a. att stabilitets- och tillväxtpakten är ett viktigt instrument för att uppnå en ökning av tillväxtpotentialen och ett säkerställande av sunda offentliga finanser.

Instrumenten för genomförande och uppföljning av den ekonomiska politiken behöver stärkas. Det är därför positivt att fördraget innehåller bestämmelser som syftar till detta.”

The new decision-making procedures concerning economic policy are mentioned on page 185, namely the new definition of a qualified majority:

”I ett flertal fall på området ekonomisk och monetär politik ska rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet enligt den nya definition av detta begrepp som införs genom Lissabonfördraget (se även avsnitt 14.4). Det rör sig bl.a. om rådsbeslut om rekommendationer till en medlemsstat som för en politik som inte är förenlig med de allmänna riktlinjerna eller har ett alltför stort underskott (artiklarna 99.4 104.6 och 104.7 i EUF-fördraget), rådsbeslut om antagande av landsspecifika riktlinjer (artikel 115a.1b i EUF-fördraget), rådsbeslut om åtgärder för att säkerställa ett enat externt handlande (artikel 115c.2 i EUF-fördraget) och olika rådsbeslut som rör de s.k. medlemsstaterna med undantag (artiklarna 116a.4 och 117a.2 i EUF-fördraget). Särskilda övergångsbestämmelser när det gäller omröstning i rådet enligt artikel 205.3 i EUF-fördraget finns i artikel 3.4 i ett protokoll om övergångsbestämmelser som fogas till EU-fördraget, EUF-fördraget och Euratomfördraget ”

These excerpts illustrate ─ especially when compared with their UK counterparts ─ why detailed Swedish government bills are valuable sources on new legislation for students as well as practitioners, even beyond the publication of textbooks incorporating the amendments.

***

Lissabonin sopimus (Finland)

Nowadays, Finnish government proposals increasingly reflect the Swedish tradition of detailed government bills.

The Finnish ratification bill, ‘Hallituksen esitys Eduskunnalle Euroopan unionista tehdyn sopimuksen ja Euroopan yhteisön perustamissopimuksen muuttamisesta tehdyn Lissabonin sopimuksen hyväksymisestä ja laiksi sen lainsäädännön alaan kuuluvien määräysten voimaansaattamisesta’ (HE 23/2008 vp), presents an overview of economic and monetary policy (Talous- ja rahapolitiikka) on pages 91 to 92. The corresponding amendments are later described, Article by Article, on pages 209 to 214.

The ratification bill makes the evaluation that the amendments to Article 104 TFEU (ToL), renumbered Article 126 TFEU, make no real difference to the application of the procedures concerning excessive deficits in Article 104 TEC. The new Council procedures in paragraphs 6 and 7 are described (page 210):

”104 artikla (uusi 126 artikla), joka velvoittaa jäsenvaltioita välttämään julkisen talouden liiallisia alijäämiä, vastaa SEY 104 artiklaa. Artiklaan tehdyillä muutoksilla ei ole käytännön merkitystä liiallisen alijäämän menettelyn soveltamiselle.

Artiklan 6 ja 7 kohdassa on määräyksiä neuvoston menettelystä, kun se päättää liiallisen alijäämän olemassaolosta sekä siihen liittyvistä seuraamuksista. Määräykset päätöksentekomenettelystä näissä asioissa ovat uusia. Kun neuvosto päättää liiallisen alijäämän olemassaolosta, asiassa osallisena olevan jäsenvaltion edustaja saa osallistua keskusteluun, mutta hänellä ei ole äänioikeutta.”

A description of Declaration No. 30 (30. Julistus Euroopan unionin toiminnasta tehdyn sopimuksen 104 artiklasta) is given on page 313.

The Finnish ratification bill is available at:

http://www.finlex.fi/fi/esitykset/he/2008/20080023.pdf


The Swedish language version of the ratification bill ‘Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd), offers the same general remarks on economic and monetary policy on pages 93 to 94. The detailed remarks, Article by Article, under ’Ekonomisk och monetär politik’ contain the same description of Article 104 TFEU (ToL), the future Article 126 TFEU as in Finnish, on page 213:

”Artikel 104 (blivande artikel 126), som ålägger medlemsstaterna att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser, motsvarar artikel 104 i EGfördraget. De ändringar som gjorts i artikeln har ingen praktisk betydelse för tillämpningen av förfarandet för alltför stora underskott.

Artikel 104.6 och 104.7 innehåller bestämmelser om rådets förfarande när det avgör om underskottet är alltför stort samt om påföljderna därav. Bestämmelserna om beslutsförfarandet i dessa frågor är nya. När rådet avgör om underskottet är alltför stort får företrädaren för den berörda medlemsstaten delta i diskussionen, men saknar rösträtt.”

The description of Declaration No. 30 (30. Förklaring till artikel 104 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) is on page 316.

The ratification bill in Swedish can be accessed at:

http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf

***


de Poncins

Étienne de Poncins offers a few general comments on EU economic governance and budget matters, ‘La gouvernance économique et les questions budgétaires’ in his ‘Le traité de Lisbonne en 27 clés’ (Éditions Lignes de Repères, 2008), pages 245─251, but nothing specific on Article 126 TFEU.


Fischer

‚Der Vertrag von Lissabon‘, by Klemens H. Fischer (Nomos, Stämpfli & Verlag Österreich, 2008), traces the amendments Article by Article; here on pages 266─269. His remarks on the amendments are fairly detailed.


Priollaud and Siritzky

François-Xavier Priollaud and David Siritzky offer a short introductory explanation on economic and monetary policy (pages 246 and 247). They succinctly present economic policy coordination, including the relevant treaty amendments on excessive government deficits (pages 248 to 250) in their book ‘Le traité de Lisbonne – Commentaire, article par article, des nouveaux traités européens (TUE et TFUE)’ (La Documentation française, Paris, 2008).

***

Consultation procedure

The intergovernmental character of EU economic policy coordination is striking. In Article 126 TFEU, the European Parliament is marginalized, either informed or consulted.

Just in case someone wants to reflect on the consultation procedure (and other decision-making procedures), Martin Gellermann offers a description in Rudolf Streinz (Hrsgb.): EUV/EGV Vertrag über die Europäische Union und Vertrag zur Gründung der Europäischen Gemeinschaft (C.H.Beck, 2003). I quote the beginning of Konsultations- oder Anhörungsverfahren (page 2204):

„Als Ursprungsmodell für eine Beteiligung des Europäischen Parlaments am Prozess der gemeinschaftlichen Rechtsetzung erscheint das Konsultations- oder Anhörungsverfahren in dem der Kommission das Initiativrecht, dem Parlament eine Beratungsbefugnis und dem Rat das alleinige Entscheidungsrecht gebührt.“

***

The next post is going to present the relevant Annexes to the Lisbon Treaty.

Ralf Grahn