Yesterday a number of dedicated Europeans launched the Spinelli Group for a citizens’ Europe, federal and post-national. On the webpage you can read and sign the manifesto, which aims to accelerate the process of European integration in a world where each EU member state is small on its own.
You can also find the names of the group members, the vision and life work of Altiero Spinelli, an outline of future action and the network (people who have signed the manifesto).
Hopefully, the group and the network will become active initiators of discussion about the future of the European Union.
Pierre-Jean Verrando has welcomed the Spinelli Group in an article published in the webzine The New Federalist. The article exists in a French version on Le Taurillon and in German on Treffpunkt Europa.
Further reading:
The Wikipedia article on Altiero Spinelli offers an overview of his life Odyssey.
The Wikipedia article on the Crocodile Club tells us about Altiero Spinelli’s initiative in the first directly elected European Parliament.
On the IIEA blog Brendan Halligan published a post on Spinelli’s life: Altiero Spinelli: A Tribute (10 May 2010)
You can find different language versions of the Ventotene manifesto on Altierospinelli.org
A few days ago a call to citizens was published on the blog of Mario Tudisco (in Italian): Caro amico ti scrivo / “We are the European People (13 September 2010)
John Pinder’s essay on Spinelli is a little bit longer (15 pages).
Ralf Grahn
Showing posts with label Altiero Spinelli. Show all posts
Showing posts with label Altiero Spinelli. Show all posts
Thursday, 16 September 2010
Sunday, 16 September 2007
Latest posts
I have continued writing on the European Union in Finnish. These latest posts can be found on
http://grahnlaw.blogs.fi
under the following headings:
Millaiseen Eurooppaan?
Kolme kertaa Venäjä
Stubb ja Häkämies
Viisaiden ryhmä
Ohittamaton Spinelli
Demokraattinen vaje
Puolustus ja turvallisuus
Tuomioja ja Häkämies
Kuinka uudistaa?
Yhteisvastuun puutteesta
Demokratia, tehokkuus ja yhteisvastuu
Bonuskansalaisuus
Maahanmuutto Euroopan haaste
Regards
Ralf Grahn
http://grahnlaw.blogs.fi
under the following headings:
Millaiseen Eurooppaan?
Kolme kertaa Venäjä
Stubb ja Häkämies
Viisaiden ryhmä
Ohittamaton Spinelli
Demokraattinen vaje
Puolustus ja turvallisuus
Tuomioja ja Häkämies
Kuinka uudistaa?
Yhteisvastuun puutteesta
Demokratia, tehokkuus ja yhteisvastuu
Bonuskansalaisuus
Maahanmuutto Euroopan haaste
Regards
Ralf Grahn
Labels:
Altiero Spinelli,
citizenship,
defence,
democracy,
economic reform,
EU,
Europe,
federalism,
Finland,
Häkämies,
migration,
mobility,
Russia,
security,
solidarity,
Stubb,
Tuomioja
Friday, 7 September 2007
More EU
There are a few additions on the European Union on my Finnish blog:
http://grahnlaw.blogs.fi
The headings are:
Spinellin ehdotus 1984 IV
Spinellin ehdotus 1984 V
Suomi ja Ruotsi EU:ssa
Sarkozy haastaa
Altiero Spinelli 100 vuotta
Eurooppanuori
Ateneumin arvoitus
Spinellin ehdotus 1984 VI
Regards
Ralf Grahn
http://grahnlaw.blogs.fi
The headings are:
Spinellin ehdotus 1984 IV
Spinellin ehdotus 1984 V
Suomi ja Ruotsi EU:ssa
Sarkozy haastaa
Altiero Spinelli 100 vuotta
Eurooppanuori
Ateneumin arvoitus
Spinellin ehdotus 1984 VI
Regards
Ralf Grahn
Thursday, 26 July 2007
De federalistiska teserna (in Swedish)
Ventotenemanifestet 1941 stod för ett nytt sätt att se Europas framtid. Efter fascismens och nationalsocialismens nederlag skulle den viktigaste politiska skiljelinjen i Europa gå mellan de konservativa och de framstegsvänliga krafterna. Men definitionen på krafterna var ny.
De bakåtsträvande krafterna skulle försöka återinrätta ett internationellt system som redan lett till två världskrig; ett system som ledde till internationell anarki, eftersom det byggde på konkurrerande nationalstaters oinskränkta suveränitet, mellanstatlighet och hemlig diplomati. Internt skulle de konservativa elementen sträva till att återupprätta nationalstaten.
För de innovativa krafterna var den centrala uppgiften att först trygga en europeisk fredsordning, genom en europeisk förbundsstat, för att inom denna ram kunna återuppbygga vår världsdel.
När den europafederalistiska rörelsen; Movimento federalista europeo (MFE), grundades i Milano den 27 och 28 augusti 1943 gällde det att stärka de progressiva krafterna inför krigsslutet.
Däremot hade läget och synen på organisationsformen förändrats. Manifestet hade utgått från ett revolutionärt parti av leninistisk modell som drivande kraft.
Spinelli skrev de federalistiska teserna i början av augusti 1943, strax innan han befriades från interneringen. Teserna antogs med formella ändringar när MFE bildades. Nu gällde det att bygga upp en europeisk rörelse, ovanför partierna och öppen för människor med olika partitillhörighet. Därför innehåller teserna inte heller, i motsats till manifestet, färdiga recept för hur det kommande samhället skall se ut vad gäller interna politiska modeller.
Kärnan i de federalistiska teserna är att överföra de suveränitetsrättigheter som gäller alla européers gemensamma intressen till den europeiska federation som skall bildas.
Fred och frihet skulle förvaltas i hela Europa av federationens verkställande, lagstiftande och dömande makt.
Var och en skulle ha dubbelt medborgarskap, i unionen och i hemlandet. Medborgarna skulle ha rätt att välja och kontrollera federationens styresmän samt vara direkt underkastade de federala lagarna.
Ralf Grahn
Litteratur:
Luciano Angelino
Le forme dell’Europa
Spinelli o della federazione
Prefazione di Tommaso Padoa-Schioppa
Il Melangolo, 2003
(Spinellibiografin innehåller de federalistiska teserna, ’Le tesi federaliste’ och andra dokument)
De bakåtsträvande krafterna skulle försöka återinrätta ett internationellt system som redan lett till två världskrig; ett system som ledde till internationell anarki, eftersom det byggde på konkurrerande nationalstaters oinskränkta suveränitet, mellanstatlighet och hemlig diplomati. Internt skulle de konservativa elementen sträva till att återupprätta nationalstaten.
För de innovativa krafterna var den centrala uppgiften att först trygga en europeisk fredsordning, genom en europeisk förbundsstat, för att inom denna ram kunna återuppbygga vår världsdel.
När den europafederalistiska rörelsen; Movimento federalista europeo (MFE), grundades i Milano den 27 och 28 augusti 1943 gällde det att stärka de progressiva krafterna inför krigsslutet.
Däremot hade läget och synen på organisationsformen förändrats. Manifestet hade utgått från ett revolutionärt parti av leninistisk modell som drivande kraft.
Spinelli skrev de federalistiska teserna i början av augusti 1943, strax innan han befriades från interneringen. Teserna antogs med formella ändringar när MFE bildades. Nu gällde det att bygga upp en europeisk rörelse, ovanför partierna och öppen för människor med olika partitillhörighet. Därför innehåller teserna inte heller, i motsats till manifestet, färdiga recept för hur det kommande samhället skall se ut vad gäller interna politiska modeller.
Kärnan i de federalistiska teserna är att överföra de suveränitetsrättigheter som gäller alla européers gemensamma intressen till den europeiska federation som skall bildas.
Fred och frihet skulle förvaltas i hela Europa av federationens verkställande, lagstiftande och dömande makt.
Var och en skulle ha dubbelt medborgarskap, i unionen och i hemlandet. Medborgarna skulle ha rätt att välja och kontrollera federationens styresmän samt vara direkt underkastade de federala lagarna.
Ralf Grahn
Litteratur:
Luciano Angelino
Le forme dell’Europa
Spinelli o della federazione
Prefazione di Tommaso Padoa-Schioppa
Il Melangolo, 2003
(Spinellibiografin innehåller de federalistiska teserna, ’Le tesi federaliste’ och andra dokument)
Labels:
Altiero Spinelli,
Angelino,
Europe,
federalism,
history,
MFE,
politics
Wednesday, 25 July 2007
Ventotenemanifestet (in Swedish)
Efter Carlo Rossellis död tappade efterföljarna kring Giustizia e Libertà den europafederalistiska tråden. Men på ön Ventotene, i höjd med Neapel, befann sig tre män, internerade som farliga för den fascistiska regimen.
De var Altiero Spinelli, Ernesto Rossi och Eugenio Colorni. Med Spinelli som pådrivare diskuterade de hur Europa skulle organiseras efter fascismens och nationalsocialismens nederlag. Anarkin i de internationella relationerna bottnade i den oinskränkta statliga suveräniteten. Lösningen skulle vara ett federalt Europa, i andan av en liberal socialism.
Altiero Spinelli har ofta beskrivits som ’hamiltonian’, efter Alexander Hamilton, aktiv deltagare i det amerikanska grundlagskonventet i Philadelphia samt tillsammans med James Madison och John Jay författare till ´the Federalist Papers’, den amerikanska grundlagens katekes.
Utöver Förenta staternas federala grundlag utgjorde några skrifter av Luigi Einaudi och 1930-talets brittiska federalister kring Federal Trust viktiga inspirationskällor för det manifest som växte fram.
I slutlig form fanns ’Per un’Europa libera e unita – Progetto d’un manifesto’, för ett fritt och enat Europa, ett utkast till manifest, i juni 1941. Mest känt har det blivit under namnet Ventotenemanifestet.
Skriften smugglades till fastlandet, mångfaldigades och spreds bland motståndsrörelserna i Italien. Ventotenemanifestet, som skrevs långt innan de enskilda detaljerna kring andra världskrigets slut kunde skönjas, utgjorde ett bakgrundsdokument när den europafederalistiska rörelsen, Movimento federalista europeo, grundades i Milano i augusti 1943.
Ralf Grahn
Litteratur:
Luciano Angelino
Le forme dell’Europa
Spinelli o della federazione
Prefazione di Tommaso Padoa-Schioppa
Il Melangolo, 2003
(Spinellibiografin innehåller Ventotenemanifestet och andra dokument)
Ron Chernow
Alexander Hamilton
Penguin, 2004
(Hamiltons liv och leverne)
Piero Graglia
Unità europea e federalismo
Da ”Giustizia e libertà” ad Altiero Spinelli
Il Mulino, 1996
(Europafederalismen i Italien fram till efterkrigstiden minutiöst dokumenterad)
Alexander Hamilton, James Madison & John Jay
The Federalist Papers
Edited by Clinton Rossiter with an introduction and notes by Charles R. Kesler
Signet Classic, 2003
(Tillgänglig utgåva av det amerikanska federala statsskickets klassiker)
James Madison, Alexander Hamilton & John Jay
The Federalist Papers
Edited by Isaac Kramnick
Penguin, 1987
(Tillgänglig utgåva av det amerikanska federala statsskickets klassiker)
Olof Petersson (red.)
Europas författning
SNS Förlag, 2000
(Innehåller Ventotenemanifestet i översättning till svenska)
Altiero Spinelli & Ernesto Rossi
Il manifesto di Ventotene
Prefazione di Eugenio Colorni
Edizione anastatica a cura di Sergio Pistone con un saggio di Norberto Bobbio
Celid, 2004
(Innehåller Ventotenemanfestet samt två essäer av Spinelli: ’Gli Stati Uniti d’Europa e le varie tendenze politiche’ och ’Politica marxista e politica federalista’ jämte belysande inledningar)
De var Altiero Spinelli, Ernesto Rossi och Eugenio Colorni. Med Spinelli som pådrivare diskuterade de hur Europa skulle organiseras efter fascismens och nationalsocialismens nederlag. Anarkin i de internationella relationerna bottnade i den oinskränkta statliga suveräniteten. Lösningen skulle vara ett federalt Europa, i andan av en liberal socialism.
Altiero Spinelli har ofta beskrivits som ’hamiltonian’, efter Alexander Hamilton, aktiv deltagare i det amerikanska grundlagskonventet i Philadelphia samt tillsammans med James Madison och John Jay författare till ´the Federalist Papers’, den amerikanska grundlagens katekes.
Utöver Förenta staternas federala grundlag utgjorde några skrifter av Luigi Einaudi och 1930-talets brittiska federalister kring Federal Trust viktiga inspirationskällor för det manifest som växte fram.
I slutlig form fanns ’Per un’Europa libera e unita – Progetto d’un manifesto’, för ett fritt och enat Europa, ett utkast till manifest, i juni 1941. Mest känt har det blivit under namnet Ventotenemanifestet.
Skriften smugglades till fastlandet, mångfaldigades och spreds bland motståndsrörelserna i Italien. Ventotenemanifestet, som skrevs långt innan de enskilda detaljerna kring andra världskrigets slut kunde skönjas, utgjorde ett bakgrundsdokument när den europafederalistiska rörelsen, Movimento federalista europeo, grundades i Milano i augusti 1943.
Ralf Grahn
Litteratur:
Luciano Angelino
Le forme dell’Europa
Spinelli o della federazione
Prefazione di Tommaso Padoa-Schioppa
Il Melangolo, 2003
(Spinellibiografin innehåller Ventotenemanifestet och andra dokument)
Ron Chernow
Alexander Hamilton
Penguin, 2004
(Hamiltons liv och leverne)
Piero Graglia
Unità europea e federalismo
Da ”Giustizia e libertà” ad Altiero Spinelli
Il Mulino, 1996
(Europafederalismen i Italien fram till efterkrigstiden minutiöst dokumenterad)
Alexander Hamilton, James Madison & John Jay
The Federalist Papers
Edited by Clinton Rossiter with an introduction and notes by Charles R. Kesler
Signet Classic, 2003
(Tillgänglig utgåva av det amerikanska federala statsskickets klassiker)
James Madison, Alexander Hamilton & John Jay
The Federalist Papers
Edited by Isaac Kramnick
Penguin, 1987
(Tillgänglig utgåva av det amerikanska federala statsskickets klassiker)
Olof Petersson (red.)
Europas författning
SNS Förlag, 2000
(Innehåller Ventotenemanifestet i översättning till svenska)
Altiero Spinelli & Ernesto Rossi
Il manifesto di Ventotene
Prefazione di Eugenio Colorni
Edizione anastatica a cura di Sergio Pistone con un saggio di Norberto Bobbio
Celid, 2004
(Innehåller Ventotenemanfestet samt två essäer av Spinelli: ’Gli Stati Uniti d’Europa e le varie tendenze politiche’ och ’Politica marxista e politica federalista’ jämte belysande inledningar)
Labels:
Altiero Spinelli,
Europe,
European Union,
federalism,
Hamilton,
history,
politics,
Ventotene
Sunday, 22 July 2007
Spinelli, Monnet eller De Gaulle (in Swedish)
Mellanstatligt samarbete, diplomatiska förhandlingar bakom stängda dörrar, de nationella regeringarna som avgörande aktörer, orubbad nationell självständighet, oinskränkt suveränitet, enhälliga beslut, vetorätt för varje stat i varenda fråga, handlingsförlamning som följd, minsta gemensamma nämnaren som resultat och klassiska internationella fördrag som instrument; De Gaulles strävan var att ge Europa fransk ledning på national-konservativ grund.
Med liknande national-konservativa motiv (både på höger- och vänsterkanten) framhäver några ledande landspolitiker fortfarande det som föredömligt att medlemsländerna, det vill säga de själva, är herrar över EU-fördragen.
Den syn på europeiskt samarbete som De Gaulle personifierade var ingen integrationsmodell utan ett uttryck för viljan att nå en (över)maktbalans på klassiskt vis.
Därför kan man tala om enbart två egentliga integrationsmodeller: den funktionella och den konstitutionella
De har ofta ställts i motsatsförhållande till varandra, liksom deras förgrundsgestalter Jean Monnet respektive Altiero Spinelli.
Bägge hade dock samma mål. Monnet har kopplats ihop med de små stegens integration, men hans mål var Europas förenta stater. Det var namnet han gav sin aktionskommitté: le Comité d’action pour les Etats-Unis d’Europe. Redan i Ventotenemanifestet 1941 krävde Spinelli att Europas förenta stater skulle grundas.
Både Monnet och Spinelli motarbetade reglerna om enhälliga beslut (vetorätt) och ville ersätta handlingsförlamning med övernationella beslut.
Olikheter har funnits beträffande funktionalisternas betoning på gemensamma aktioner och konstitutionalisternas tonvikt på gemensamma institutioner.
Medan Monnet i sin praktiska verksamhet koncentrerade sig på att vinna ledande politiker för sin sak och att bygga myndigheter med supranationella drag, var Spinelli från början inställd på en konstituerande folkförsamling och en demokratisk federation.
Europeiska unionen kommer att vara ofullbordad även efter den regeringskonferens som strax inleds. I de allra viktigaste frågorna är unionen handlingsförlamad, Europaparlamentet och unionens medborgare sidsteppade och domstolen utan behörighet.
De primära europeiska frågorna kräver demokrati och beslut på europeisk nivå. Åtminstone så långt instämmer jag med dem som kräver en paneuropeisk folkomröstning om Europeiska unionens reformfördrag.
Ralf Grahn
Litteratur:
Jean Monnet
Mémoires, tome 2
Fayard, 1976
Tommaso Padoa-Schioppa
Prefazione
(i Luciano Angelino: Le forme dell’Europa. Spinelli o della federazione. Il Melangolo, 2003)
Med liknande national-konservativa motiv (både på höger- och vänsterkanten) framhäver några ledande landspolitiker fortfarande det som föredömligt att medlemsländerna, det vill säga de själva, är herrar över EU-fördragen.
Den syn på europeiskt samarbete som De Gaulle personifierade var ingen integrationsmodell utan ett uttryck för viljan att nå en (över)maktbalans på klassiskt vis.
Därför kan man tala om enbart två egentliga integrationsmodeller: den funktionella och den konstitutionella
De har ofta ställts i motsatsförhållande till varandra, liksom deras förgrundsgestalter Jean Monnet respektive Altiero Spinelli.
Bägge hade dock samma mål. Monnet har kopplats ihop med de små stegens integration, men hans mål var Europas förenta stater. Det var namnet han gav sin aktionskommitté: le Comité d’action pour les Etats-Unis d’Europe. Redan i Ventotenemanifestet 1941 krävde Spinelli att Europas förenta stater skulle grundas.
Både Monnet och Spinelli motarbetade reglerna om enhälliga beslut (vetorätt) och ville ersätta handlingsförlamning med övernationella beslut.
Olikheter har funnits beträffande funktionalisternas betoning på gemensamma aktioner och konstitutionalisternas tonvikt på gemensamma institutioner.
Medan Monnet i sin praktiska verksamhet koncentrerade sig på att vinna ledande politiker för sin sak och att bygga myndigheter med supranationella drag, var Spinelli från början inställd på en konstituerande folkförsamling och en demokratisk federation.
Europeiska unionen kommer att vara ofullbordad även efter den regeringskonferens som strax inleds. I de allra viktigaste frågorna är unionen handlingsförlamad, Europaparlamentet och unionens medborgare sidsteppade och domstolen utan behörighet.
De primära europeiska frågorna kräver demokrati och beslut på europeisk nivå. Åtminstone så långt instämmer jag med dem som kräver en paneuropeisk folkomröstning om Europeiska unionens reformfördrag.
Ralf Grahn
Litteratur:
Jean Monnet
Mémoires, tome 2
Fayard, 1976
Tommaso Padoa-Schioppa
Prefazione
(i Luciano Angelino: Le forme dell’Europa. Spinelli o della federazione. Il Melangolo, 2003)
Subscribe to:
Posts (Atom)