Sunday, 22 July 2007

Spinelli, Monnet eller De Gaulle (in Swedish)

Mellanstatligt samarbete, diplomatiska förhandlingar bakom stängda dörrar, de nationella regeringarna som avgörande aktörer, orubbad nationell självständighet, oinskränkt suveränitet, enhälliga beslut, vetorätt för varje stat i varenda fråga, handlingsförlamning som följd, minsta gemensamma nämnaren som resultat och klassiska internationella fördrag som instrument; De Gaulles strävan var att ge Europa fransk ledning på national-konservativ grund.

Med liknande national-konservativa motiv (både på höger- och vänsterkanten) framhäver några ledande landspolitiker fortfarande det som föredömligt att medlemsländerna, det vill säga de själva, är herrar över EU-fördragen.

Den syn på europeiskt samarbete som De Gaulle personifierade var ingen integrationsmodell utan ett uttryck för viljan att nå en (över)maktbalans på klassiskt vis.

Därför kan man tala om enbart två egentliga integrationsmodeller: den funktionella och den konstitutionella

De har ofta ställts i motsatsförhållande till varandra, liksom deras förgrundsgestalter Jean Monnet respektive Altiero Spinelli.

Bägge hade dock samma mål. Monnet har kopplats ihop med de små stegens integration, men hans mål var Europas förenta stater. Det var namnet han gav sin aktionskommitté: le Comité d’action pour les Etats-Unis d’Europe. Redan i Ventotenemanifestet 1941 krävde Spinelli att Europas förenta stater skulle grundas.

Både Monnet och Spinelli motarbetade reglerna om enhälliga beslut (vetorätt) och ville ersätta handlingsförlamning med övernationella beslut.

Olikheter har funnits beträffande funktionalisternas betoning på gemensamma aktioner och konstitutionalisternas tonvikt på gemensamma institutioner.

Medan Monnet i sin praktiska verksamhet koncentrerade sig på att vinna ledande politiker för sin sak och att bygga myndigheter med supranationella drag, var Spinelli från början inställd på en konstituerande folkförsamling och en demokratisk federation.

Europeiska unionen kommer att vara ofullbordad även efter den regeringskonferens som strax inleds. I de allra viktigaste frågorna är unionen handlingsförlamad, Europaparlamentet och unionens medborgare sidsteppade och domstolen utan behörighet.

De primära europeiska frågorna kräver demokrati och beslut på europeisk nivå. Åtminstone så långt instämmer jag med dem som kräver en paneuropeisk folkomröstning om Europeiska unionens reformfördrag.

Ralf Grahn



Litteratur:

Jean Monnet
Mémoires, tome 2
Fayard, 1976


Tommaso Padoa-Schioppa
Prefazione
(i Luciano Angelino: Le forme dell’Europa. Spinelli o della federazione. Il Melangolo, 2003)