Thursday, 2 August 2007

Europeiska gemenskapen 1953 (in Swedish)

Europeiska kol- och stålgemenskapens förstärkta parlamentariska församling antog utmaningen att på kort tid göra upp ett förslag till stadga för Europeiska politiska gemenskapen. Den 10 mars 1953 antog församlingen förslaget till ett fördrag med stadga för Europeiska gemenskapen.

(Ordet politiska hade utelämnats. Även om litteraturen brukar tala om Europeiska politiska gemenskapen hette den enligt förslaget Europeiska gemenskapen.)

Texten godkändes i princip enhälligt: med 50 röster för och fem blanka röster. Paul-Henri Spaak som ordförande för församlingen och Heinrich von Brentano som ordförande för konstitutionsutskottet samt medlemmarna i utskott och församling hade arbetat engagerat för att på sex månader åstadkomma en stadga för en internationell organisation av nytt slag för att binda samman Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland.

De 117 artiklarna var resultatet av kompromisser och de försökte finna en medelväg mellan federala drag och mellanstatlighet. Ännu i dag belyser förslaget, som har kallats Europas första grundlag, frågor med betydelse för den framtida europeiska integrationen.


Principer

Europeiska gemenskapen var enligt förslaget övernationell till karaktären och den baserade sig på en förening (union) av folken och staterna. Gemenskapen var oupplöslig. (artikel 1)


Uppgifter

Gemenskapen skulle trygga de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i medlemsstaterna. Den skulle samarbeta med andra fria länder för att trygga säkerheten mot angrepp. Länderna skulle koordinera sin utrikespolitik. En gemensam marknad skulle införas stegvis. Gemenskapen skulle bidra till verksamheten i Europarådet, OEEC och Atlantpakten. (artikel 2)


Grundläggande rättigheter

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt tilläggsprotokollet av år 1952 skulle utgöra en integrerad beståndsdel av stadgan. (artikel 3)


Juridisk person

Gemenskapen var en juridisk person med rättshandlingsförmåga. (artikel 4)


Fusion av gemenskaperna

Gemenskapen skulle tillsammans med Europeiska kol- och stålgemenskapen samt Europeiska försvarsgemenskapen utgöra en enhetlig juridisk enhet (med möjlighet att fusionera aktiviteter i framtiden). (artikel 5)


Befogenheter

Gemenskapen skulle utöva de befogenheter den tilldelades i stadgan och senare lagstiftning. (artikel 6)


Institutioner

Gemenskapen skulle ha följande institutioner: parlamentet, europeiska verkställande rådet, rådet för de nationella ministrarna, domstolen samt ekonomiska och sociala rådet. (artikel 9)


Parlamentet

Parlamentet skulle anta lagar, rekommendationer (motsvarande ungefär direktiv) och förslag, anta budgeten och budgetlagen samt utöva kontroll. (artikel 10)

Parlamentet var indelat i två kammare. Första kammaren, folkkammaren, företrädde de folk som hade förenats i gemenskapen. Ledamöterna skulle väljas för fem år genom allmän och lika rösträtt. (artiklarna 11–15)

Andra kammaren, senaten, skulle företräda folket i varje stat, och väljas indirekt, av de nationella parlamenten (i likhet med den ursprungliga amerikanska konstitutionen, ända till XVII tillägget som införde folkval och ratificerades år 1913). (artiklarna 11 och 16)

Ledamöterna i parlamentet och verkställande rådet hade rätt att göra lagförslag. (artikel 23)


Verkställande rådet

Europeiska verkställande rådet skulle styra gemenskapen. (artikel 27)

Senaten skulle utse ordföranden för verkställande rådet genom majoritetsval och ordföranden skulle utse ledamöterna, ministrarna, högst två från varje land. (artikel 28)

Verkställande rådet skulle få förtroende av ett flertal både i första och andra kammaren. Det fanns procedurer också för misstroendeomröstningar. (artikel 31)

I stöd av stadgan och lagstiftning hade verkställande rådet rätt att fatta bindande beslut, rekommendationer, som var bindande beträffande det resultat som kulle uppnås men inte rörande medlen, samt icke bindande yttranden. (artikel 33)

Ordföranden för verkställande rådet skulle företräda gemenskapen internationellt. (artikel 34)


Ministerrådet

Rådet för de nationella ministrarna skulle bestå av en regeringsmedlem från varje land och samordna verksamheten mellan verkställande rådet och de nationella regeringarna. (artiklarna 35–36)


Domstolen

Domstolen skulle trygga tillämpningen och tolkningen av stadgan, lagstiftningen och verkställighetsakterna (artiklarna 38–49).


Ekonomiska och sociala rådet

Ekonomiska och sociala rådet var ett rådgivande organ (artiklarna 50–51).


---
Fortsättningen kommer att behandla lagstiftningen och utövandet av befogenheter.


Ralf Grahn




Litteratur:

Luciano Angelino
Le forme dell’Europa
Spinelli o della federazione
Prefazione di Tommaso Padoa-Schioppa
Il Melangolo, 2003
(Innehåller ett längre kapitel om Europeiska försvarsgemenskapen och Europeiska politiska gemenskapen, s. 51–115)

Timothy Bainbridge
The Penguin Companion to European Union
Penguin, 3rd edition, 2003

Stephan Bierling
Geschichte der amerikanischen Aussenpolitik
Von 1917 bis zur Gegenwart
C. H. Beck, 2004

Marie-Thérèse Bitsch
Histoire de la construction européenne
de 1945 à nos jours
Éditions Complexe, 2004

Desmond Dinan
Europe Recast
A History of European Union
Palgrave Macmillan, 2004

A. G. Harryvan & J. van der Harst (Eds)
Documents on European Union
St. Martin’s Press, 1997
(Innehåller Plevenplanen, Luxemburgresolutionen om att uppgöra ett förslag till fördrag om Europeiska politiska gemenskapen och ett urval artiklar ur fördraget om Europeiska gemenskapen 1953 på engelska)

Bino Olivi
L’Europe difficile
Histoire politique de l’integration européenne
Éditions Gallimard, 2001
(Nyare upplagor har utkommit på originalspråket italienska och på franska)

Daniela Preda
Lo statuto della Comunità europea
I verket Daniele Pasquinucci
I progetti di costituzione europea
Dall’Assamblea “ad hoc” alla Dichiarazione di Laeken
Edizioni Unicopli, 2003
(Boken innehåller även förslaget till fördragstext för Europeiska gemenskapen 1953)

Élisabeth du Réau
L’Idée d’Europe au XXe siècle
Des mythes aux réalités
Éditions Complexe, 2001

Charles Zorgbibe
Histoire de la construction européenne
Presses Universitaires de France, 1997