Tuesday, 24 July 2007

Vänstern och Europa (in Swedish)

Ännu i dag ser man tidvis fördömande uttalanden om den europeiska integrationen som ett högerprojekt. Påståendena baserar sig framför allt på att det var på ekonomiska områden, Europeiska kol- och stålgemenskapen samt Europeiska ekonomiska gemenskapen, de första nydanande organisationerna uppstod.

Andra politikområden har småningom lagts till, men kärnfrågorna med kontinental (och interkontinental) räckvidd präglas fortfarande av ineffektiv mellanstatlighet och demokratiska underskott.

Hur långt är de traditionella vänsterpartiernas ideologiska låsningar en förklaring till den europeiska integrationens inriktning och outvecklade tillstånd?

En historisk tillbakablick kan vara på sin plats.

Piero Graglia skildrade i ljuset av de förment internationalistiska kommunist- och socialistpartiernas nederlag mot fascismen i Italien, där Benito Mussolini grep makten år 1922, kampen mot fascismen, först i Italien, sedan i landsflykt i Frankrike och – efter Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland år 1933 – i ett europeiskt sammanhang.

De traditionella vänsterpartierna, kommunistiska och socialistiska, lyckades inte lösgöra sig från sina tidigare klassbundna ramar.

Carlo Rosselli (1899 – 1937) hade utvecklat sin egen ideologiska syn i boken ’Socialismo liberale’ (1928), med inspiration i det brittiska labourpartiets förhållandevis pragmatiska politik. Under exilen i Frankrike övertygades Rosselli och kretsen kring tidskriften ’Giustizia e Libertà’ allt mera om att kampen mot fascismen och mot nationalsocialismen hade europeiska dimensioner. Därför behövdes också europeiska lösningar.

Efter fascismens och nazismens fall skulle Europa nyordnas enligt demokratiska och federala principer, Europas förenta stater, hävdade Rosselli, som i juni 1937 mördades på fransk mark av den italienska regeringens handgångne män.

Ralf Grahn


Litteratur:

Piero Graglia
Unità europea e federalismo
Da ”Giustizia e libertà” ad Altiero Spinelli
Il Mulino, 1996